Om bengalen


Bengaler är äventyrare som vill vara med där det händer, de är lekfulla, sociala, nyfikna, busiga och pratiga. Många älskar att skvätta med vatten och är utmärkta klättrare. De rör sig mjukt och ofta med, likt flera vilda kattdjur, en smygande gångstil och med låg svans. Bengaler är aktiva och behöver stimulans - gillar man en kattras med fart och fläkt, då är bengalen en ras för dig.


Färger & mönster


Den vanligaste färgen är brun/svart med spottat mönster n 24 eller marble n 22. Bakgrundsfärgen kan variera lite från honungsgul till varmt rödbrun eller i vissa fall lite kallare brun. Spottarna kan vara enfärgade eller tvåfärgade och kallas då rosetter. Önskvärt med bra kontraster mellan bakgrund och rosetter/spottar. Denna färg har vanligen gröna ögon men även gula och gulbruna ögon förekommer. 

Snöbengalen är en maskad katt i tre olika färger, den ljusaste heter lynx och har blå ögon (colourpoint eller siamesmaskad cs/cs - 33). Den lite mörkare heter mink och har ofta mer blågöna aquafärgade ögon, är då en kombination av colourpoint (cs) och burmamaskning (cb) dvs cs/cb (kallas även tonkanes i vissa sammanhang - 32). Den tredje heter sepia och är den mörkaste av snöbengalerna (burmamaskad cb/cb - 31). Ögonen är guldfärgade eller gröna. Alla varianter är godkända inom Fife dvs man kan ställa ut dem i SVERAK.

Silverbengaler är ännu inte godkända i Fife men förhoppningsvis blir de det snart. Silverbengaler har en kallare fägton då de har en gen som hämmar produktionen av varma pigment, men lämnar det svarta pigmentet orört. Silver kan förekomma i alla färgvarianter så även snöbengalerna kan vara silver t ex silverminkar.

Charcoal är inte en färg utan ett mönster som endast finns hos bengaler. Mönstret kan återkomma i samtliga färger, så egentligen har bengaler tre olika mönster. Charcoalbengaler har så kallade Zorro-markeringar i form av en tydlig mask och en cape. Charcoal är dock inte godkänd i Fife så för tillfället går det inte att ställa ut dem. 

Det finns några fler varianter som inte är godkända i Fife som t ex blå eller solida där den vanligaste är den melanistiska (helsvart). Dessa är dock inte så vanligt förekommande.



Hälsa


Bengalen är generellt en frisk och sund ras, men som i alla andra kattraser förekommer det en del ärftliga problem. HCM (hjärtsjukdom), PK-def (blodanemi) samt PRA som är en ögonsjukdom är de som är vanligast. 


HCM

HCM - Hypertrophic Cardiomyopathi är en ärftlig hjärtsjukdom där muskelväggarna successivt förtjockas. Detta leder bland annat till blodproppar, andningssvårigheter eller hjärtsvikt, katten dör ofta plötsligt. Det är ännu inte helt klarlagt hur den ärvs, men finns troligen ett flertal olika mutationer som ärvs dominant med variabel expressivitet och ofullständig penetrans. Vilket betyder att de katter som drabbas av HCM blir sjuka i olika allvarlig grad och ibland hoppar det över en generation, även om dessa katter bär på genen. Detta gör även att det inte är helt enkelt att testa för HCM, det finns några få DNA tester men är då inte tillräckliga eftersom det förekommer flera mutationer. Den undersökning som rekommenderas är ultraljud av hjärtat och man tittar efter förtjockade områden, hur hjärtat rör sig samt hur blodet flödar. Eftersom sjukdomen utvecklas successivt över tid, så är det viktigt att göra uppföljande ultraljud, rekommendationen är innan man tar katten i avel vid 1 år samt 2, 3, 5 och 8 år. Läs mer om HCM här


PK-def

PK-def är en blodbristsjukdom med enzymbrist som leder till att blodkropparna får förkortad livslängd och katten får anemi. Vanliga symtom är trötthet, bleka slemhinnor och kräkningar. Sjukdomen ärvs recessivt, vilket innebär att katten måste ärva defekta anlag från båda föräldrarna för att få symtom. Det går att DNA-testa för detta. Läs mer om PK-def här


PRA

PRA är en ögonsjukdom med förtvining av näthinnan som leder till blindhet. Symtomen kommer gradvis efter några år och katten lär sig att kompensera för detta, så det kan dröja innan man som kattägare märker att något är fel. Även denna sjukdom är ärftlig och ärvs recessivt, vilket innebär att katten måste ärva defekta anlag från båda föräldrarna för att få symtom. Det går att DNA-testa även för det här, viktigt att det är PRA-B testet som gjorts då bengalen har en liten annan genetik jämfört med andra katter - vilket leder till att vanliga PRA test kan vara missvisande. Läs mer om PRA här


Asiatisk Leopardkatt


Bengalen har fått sitt namn av den Asiatiska Leopardkatten (Prionailurus bengalensis) som den också härstammar ifrån. Asian Leopard Cat som den heter på engelska kallas ofta för ALC. De är ungefär lika stora som en vanlig tamkatt, de lever framförallt i sydöstra Asien som Indonesien, Filippinerna, Malaysia, Thailand, Kambodja, Kina och Taiwan mm. De kan också finnas i Indien, Pakistan, Korea och långt österut i Ryssland men inte i lika stor omfattning. De lever i spridda miljöer som djungler, skogsområden, i närheten av jordbruksmarker, i närheten av öknar t ex men är ovanligt förtjusta i vatten (jämfört med de flesta katter) så gärna i närheten av diverse vattenhål.

 

Även om de är små rovdjur, så är de ändå både bytesdjur och rovdjur samtidigt, så de är lite skygga och försiktiga. De är duktiga på att klättra i träd, de är också skickliga simmare och gillar att leka med vatten. Leopardkatten är aktiv på natten och på dagen tillbringar de tiden lite undangömd i någon håla, i ett ihåligt träd, i en grotta eller liknande. De lever gärna ensamma såtillvida det inte är parningssäsong. De får ca två-tre bebisar efter en 9-10 veckors lång dräktighet.

Bengalens historia


På 1950-talet kunde man köpa ALC katter i Zoo-affärer, både i USA och i Europa. Detta är förbjudet sedan länge.


 1963 var det en dam vid namn Jean Sugden i USA, som ägde en av dessa ALC katter (en hona) - hon var även kattuppfödare så det fanns fler katter i hemmet. Jean hade studerat genetik och lyckades korsa ALC honan med en av sina korthåriga svarta tama hankatter, så där och då föddes den första bengalen – KinKin, en liten fläckig hona. Denna linjeparades senare med sin pappa för att få en F2-avkomma, så hon fick också ungar, en fläckig och en svart. Jean hade en idé om att skapa en tamkatt som var exotisk nog för att minska behovet av vilda husdjur, och även motverka pälsjakten. ”Den som har en liten spinnande leopard i famnen vill inte gärna bära päls från en död.” Detta avelsarbete stannades sedan upp då hennes man avled.


 Bill Engler var djurskötare på ett zoo och för honom var det viktigt att bevara exotiska kattdjur då det blev svårare och svårare att importera dem. Han ansåg att det enda sättet var att avla på de som redan fanns i landet för att på så sätt slippa importera fler. Han var i början av sjuttiotalet engagerad i att avla på leopardkatt och tamkatt, och lyckades 1972 att ta fram en bengal. Han parade sin ALC-hona främst med amerikanskt korthår då de var väldigt lugna i temperamentet. Det finns idag inga linjer kvar som härstammar från dessa avkommor. Han var dock den person som döpte rasen till Bengal och fick också namnet registrerat.

 

På sextio och sjuttio-talet studerade Dr Willard Centerwall olika kattsjukdomar som leukos, olika immunsjukdomar och arbetade även med att jämföra kattens och människans gener. Dr Centerwall ansåg att katten och människan var ganska lika genetiskt och avsåg att genom studier på katter också utveckla sin förståelse för mänskliga sjukdomar som t ex leukemi. Han ville ta reda på hur det kom sig att leopardkatten var immun mot leukemi och om det kunde överföras mellan avkommor mellan leopardkatten och tamkatten. Det visade sig sedermera att denna immunitet inte ärvdes av avkommorna. Centerwall använde rätt många katter till detta, 6 ALC-hanar, mer än 20 tamkattshonor och fick över 100 F1-avkommor i detta avelsarbete. Han blev senare sjuk och Jean som numera kommit tillbaka till aveln, tog 1980 över 5-8 honor av dessa F1-avkommor (uppgifterna går isär, har sett både 5 och 8).

 

Jean hade nu gift om sig och hette numera Mill i efternamn. Hon skaffade sig stamnamnet Millwood och under detta namn började hon målmedvetet att jobba på att ta fram en tam fläckig kattras med hjälp av ALC-kattens gener. Det visade sig att de F1 hanar som kom i de tidigaste generationerna inte var fertila, det vara bara F1 honor som var fertila. Jean använde sig av en amerikansk spotted tamkatt och en annan spotted gatukatt som hon hittade på ett Zoo i New Delhi, Indien och som importerades. Denna katt döptes till Millwood Tory of Dehli och bar på ett fantastiskt glitter i pälsen som Jean ansåg skulle tillföra mycket till rasen. Egyptisk Mau användes samt Abessinier och Burma, främst katter med fokus på bra tamkattstemperament. Detta avlades då in tillsammans med fler ALC-linjer och grunden för rasen blev då etablerad. Efter många generationers parning med tamkatter visade sig katterna vara stabila i temperamentet och hanarna fertila.

 

Jean ägnade mycket tid åt att marknadsföra bengalen, genom att åka runt och visa upp bengalen på diverse tillställningar - både i USA och i Västeuropa, dela ut egenbekostade broschyrer om bengalen och delta i kattutställningar. Jean har berättat att hennes sagolika F2-bengal Millwood Penny Ante ofta stal uppmärksamheten på alla utställningar med sin vilda look, hon såg ut som en leopard men var hur lugn som helst och spann för domarna. Jean skrev mängder av artiklar, startade upp bulletinen ”Bengal bulletin”, skrev standarden till rasen, hjälpte andra uppfödare med sitt avelsprogram mm De var kanske många som hjälptes åt att föda upp rasen, men det är ändå Jean Sugden Mill’s idoga arbete för att få rasen godkänd och etablerad som har gjort att Bengalen har kommit så långt som den har gjort idag.

 

År 1991 blev Bengalen godkänd i TICA och fick Champion-status med spotted-mönster. 1994 blev snövarianterna samt marble-mönstret godkänd. Den första bengalen kom till Sverige runt 1995 och på den tiden importerades många från England, USA, Kanada och Australien. Bengalen godkändes som ras i FIFe år 1999 och samma år registrerades den första bengalen i Sverige inom SVERAK. Bengalen av idag är en helt vanlig tamkattras, med en vild look och vilda släktingar långt bort, som ändå är en genuin sällskapskatt och familjemedlem.


Information och bilder hämtad från:

https://www.bengalforeningen.se/om-bengalen/

https://www.pawpeds.com/cms/index.php/en/health-programmes/hcm/info

https://www.pawpeds.com/cms/index.php/en/health-programmes/pkdef/info

https://www.pawpeds.com/cms/index.php/en/health-programmes/pra/info

http://www.bengalkatten.se/om-bengalen/bengalkattens-historia/

https://www.bengalcats.co/asian-leopard-cat-felis-bengalensis/

https://wildcatsmagazine.nl/wild-cats/asian-leopard-cat-prionailurus-bengalensis/

http://www.bengaland.com/bengal-history.html

Kattuppfödning av Ylva Stockelberg, Amrafel Förlag 2007

Getting to know The Bengal Cat – The domestic cat with a wild heritage by Gene Ducote 2007

SVERAKS Tidning Våra Katter Nr1-2019 med Raspresentation Bengal

Bengalbladet 2020-4